Ensam
Alla har nog någon gång känt att de är kvarglömda, ensamma på havets botten. Ingen som lägger märke till dig. Ingen som verkar bry sig om hur du mår, vad du gör, eller varför du inte pratar längre. Ingen som verkar lägga någon energi på att visa att du syns, att du finns där mitt ibland dem, de andra som har skoj och kul hela tiden. De andra som pratar, lyssnar och gör saker tillsammans. De andra som inte är du. För du är ensam på havets botten, som en liten kvarglömd vit sten mitt ute på ett sandrev.
Till slut vill du bara försvinna. Du hoppas att sanden ska begrava dig för alltid så att ingen ska behöva inte se dig. Ingen ska kunna tycka att du är konstig som ligger alldeles ensam långt borta från alla de andra. Ingen ska någonsin få veta var du finns, för du finns inte.
Men så lyfter någon upp dig, tar dig i sin hand och för dig mot ytan igen. Låter solen spegla sig i dig och får dig att skina igen. Någon har sett dig. Någon visar att de vet att du finns.
 |
| #151 Kvarglömd - Låt ingen bli kvarglömd på botten. Plocka upp dem och ge dem ljuset tillbaka |
Vacker bild som illustrerad så väl din text!
SvaraRaderaDet behövs så lite för att se en människa som inte syns