Mot det okända
Ibland försätts livet i en rörelse med okänt slut. Det går först sakta, för att sedan öka farten där upplevelser och intryck fladdrar förbi i ett rasande tempo. Känslan av att allt snart tar slut är överhängande. När det är som mest okontrollerbart öppnar sig plötsligt en avgrund och känslan av viktlöshet inträder, svävande mot det oundvikliga slutet. Förberedelser är onödiga, låt det hända. Antingen blir landningen mjuk och ivern att återuppleva resan blir intensiv, eller som en röd svidande fläck på ryggen efter en hård krock med verklighetens vatten.
 |
| #201 Nedåtgående - Fortare och fortare mot det oundvikliga slutet på resan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar